Dobermann FCI Standard (No 143)




 

           

           IDC Sg Baron Nike Renewal, excellent Dobermann standard quality. 


FCI n.143 (1994-02-19)

FCI Classification: Group 2

SCHNAUZER, PINSCHER, MOLOSSER AND SWISS MOUNTAIN (BERGSHUNDAR) AND CATTLE DOGS (SENNENHUNDAR).

                                                                                      

A brief history about the Dobermann standard

The Dobermann standard is probably one of the most precise and clearly written standards around today. It leaves very little out, and clearly states that any deviation from it's description is penalized to the extent of that deviation. If it is NOT stated in the standard, it IS a deviation - that's very clear! To understand Dobermann structure, it's important to know it's original purpose.

The Dobermann was originally bred for its character, but designed to be geometrically and esthetically perfect. It began with what they wanted the dog to do - watchdog, guard dog, fearless, a short backed galloper, agile, fast, powerful and sturdy; to mention just a few things. Features for beauty were "built in" to the mathematical outline. The standard, from beginning to end, demands an orderly and harmonious arrangement of parts to create a statically and kinetically balanced dog. Thus whether the dog is standing or moving, the parts must be in total harmony. The impression of the dog should be the same, whether the dog is in motion or stationary. The key to the Dobermann is balance and proportion. All the parts fit into the other parts smoothly with no distractions. If any part stands out, whether good or bad, it takes away from the total picture and the balance and proportion is disrupted. As you go through the standard, you will see just how specific the description of the Dobermann is. Some points are so important, they are referred to in more than one section of the standard. To ignore the standard is an injustice to the breed and will change the Dobermann forever. 

                           

 Dobermann Standard

 

General Appearance
The Dobermann is a medium sized, powerful and muscularly built dog. Thanks to the elegant lines of its body and its proud expression of determination, this dog conforms to the ideal figure of a dog.
 
Proportions

The body of a Dobermann can fit in an imaginary square particularly in the male case. The length of the body, measured from the shoulder to the buttock, should not be more than 5% longer than the height in males and not more than 10% longer in females. (The height is measured from the withers to the ground.)

 
Temper and Behavior

The character of the Dobermann is friendly and peaceful. It is devoted to the family and is caring toward children. In dobermann we look for a medium temperament, a medium aggressiveness and a fair tolerance before reaction. The Dobermann is easily trainable and enjoys the work and has good working ability thanks to its decisiveness, braveness and strong temperament. Its self-confidence and its intrepidness are also required considering that this breed is very alert toward its surroundings and reactive toward all kind of events.

 
Head

Cranial Region
The skull is strong and in proportion with the rest of the body. Viewed from the top the head resembles a blunt wedge. Viewed from the front the occiput's transversal line is leveled and does not curve toward the ears. The muzzle line extends almost straight to the top line of the skull and then gently round toward the nape. The superciliary ridge is well developed without protruding. The skull 's median sulcus is still visible. The occipital apophysis should not be too prominent. From a top and a frontal view the lateral side of the skull should not be bulging.The slight bulge formed between the zygomatich arch and the masseter region ( cheek bone) should be in harmony with the total length of the head. The head's muscles must be strongly developed.

Frontal nasal descent (Stop)
The frontal nasal descent (stop) is slightly developed but clearly visible.

Nostril region (Planum)
The planum is large and well developed but not protruding and the nostrils are well opened. The color is black, on black dogs, and allowed in a lighter shade for brown dogs so that it is suited with their coat.

Muzzle
The muzzle is strongly developed and proportionated with the head. The muzzle shall be high and wide also in the upper and lower incisor area. The labial opening should reach the molars.

Lips
The lips are firm and tight to the jaw and they should ensure a perfect closure of the mouth. The gum pigment is dark in black dogs and of a lighter shade in browns.

Jaws, Dentition, Teeth
Upper and lower jaws are powerful and wide with a scissor bite. Full dentition required with 42 teeth correctly placed and normally developed.

Eyes
Medium size, oval, with a dark color iris. In browns dogs the color is allowed of a lighter shade. The eyelid is well tied to the eye bulb. The palpebral fissure is bordered with eyelashes.

Ears
The ear is highly set to the skull and carried erect. The crop is done in proportion with the head length. In those countries, where cropping is forbidden, the intact ear is equally accepted and has the same value in a show contest. An intact ear shall be of a medium size with the front edge lying flat to the cheek.

 
Neck

The neck is of a good length proportioned with the head and the rest of the body. It is muscular, the skin is relatively tight and firm and the superior outline gently curved. The posture is erect as a sign of noble distinction.

 
Body

Withers
Well pronounced especially in males. The height and length are determinant for the dorsal top line that is lightly ascending starting from the croup.

Back (dorsal region)
The back is firm, strong and of proportionate length covered with well developed muscles.

Loins
Of good length and well covered with muscles. In the females the loins can be a little longer to allow room for the breast.

Croup
A hardly perceptible inclination, starting from the sacrum to the tail root. The croup appears well rounded with a good width and covered with strong muscles. From a top line view it should not be either perfectly straight or noticeably inclined.

Chest and Thorax
The height and the depth of the thorax must be well proportionated to the withers' height and to the length of the body. The ribs are lightly curved so that the thorax height is almost equal to half of the withers' height. The chest is of a good width with an especially developed fore chest.

Underline
Starting from the sternum's posterior edge and arriving to the pelvis the ventral line of the abdomen is well tacked in.

Tail
The tail is highly set and docked short so that 2 caudal vertebrae are still visible. In those countries where docking is illegal the tail may remain intact.

 

 
Limbs
Forelimb
From every side of view the front legs appear strongly developed, almost straight and vertical to the ground.

Shoulder
The shoulder lies tight to the thorax. The scapula is covered with stung muscles from both sides of its spine and reach over the spinus process of the thoracic vertebras. The shoulder blade is well set back and has an approximately 50 degree angle to the horizontal line.

Upper Arm
The upper arm is of a good length and well muscled. The angle between the scapula and the humerus is of 105/110 degrees.

Elbow
The elbows are well tied to the thorax and not turning out.

Lower Arm
The lower arm is strong, straight and covered with muscles. Its length is in proportion with the rest of the body.

Carpal Region
The carpal joint is strong and firm.

Metacarpal Region
With a solid bone structure that follow the lower arm's vertical line. From the frontal view the metacarpus appear straight, from a side view it shows a flexion of a 10 degree maximum.

Front Foot
The front feet are short. The toes are tied together and arched toward the top (cat paw). The nails are short and black.

Hindlimb
As a whole, seen from behind, the Dobermann looks wide and rounded thanks to the strong musculature of the pelvis and the croup. The muscles that leave from the pelvis running down the thigh and those that reach the knee and the lower thigh, give a substantial width to the whole hindlimb that appear to be very powerful. The hindlimbs are strong parallel and perpendicular to the ground.

Thigh
The thighs are of a good length, wide and well covered with muscles. The coxale (pelvis bone) must have a good inclination. The thigh rest at approximately 80 degrees from the horizontal line.

Knee
The femur, the tibia and the patella form the robust articulation of the knee, which has angulations of approximately 130 degrees.

Lower Thigh
The lower thigh is of a medium length in proportion with the whole hindlimb length.

Hocks
They are moderately robust and parallel. The tibia and the metatarsal form an angle of approximately 140 degrees.

Metatarsal
The metatarsal is short and perpendicular to the ground

Hind foot
Like the front foot, the hind feet are short with the toes tighted together and arched to the top. Nails short and black.

 
Gait
The gait is very important for the type of work that the dog is destined to do as well as for the morphological evaluation. The movement is elastic, elegant, agile, free and covers ground easily. The front limbs bounce forward while the hindlimbs give the necessary push to make a vigorous step. While trotting, one of the front limbs goes forward simultaneously with one of the hindlimbs from the opposite side. During the movement, the back the ligament and the joints, are firm.
 
Skin
The skin is well pigmented and adhered everywhere.
 
Coat

Hair Texture
The hair is short, hard, thick, smooth, shiny, tight and uniformly distributed over the whole body. Undercoat is not allowed.

Hair Color
The colors are black or brown with rust red markings. The markings are clean and well delineated. The markings are on the muzzle, as spots on the cheeks and above the eyebrows, on the throat, as 2 spots on the forechest, all around the metacarpals and the metatarsals, the feet, on the inside of the thighs and over the perineal region and the ischiatic tuber region.

 
Size and Weight

Size
Males 68-72 cm (26,77- 28,35 inches)
Females 63-68 cm (24,80- 26,77 inches)
For both sex a medium size is desirable

Weight
Males 40-45 Kg (85-95 lbs.)
Female 32-34 Kg (65-75 lbs.)

 
Faults

Any variation of the standard is considered a fault and during the judging would be penalized according to it seriousness.

General Appearance
Inability to distinguish secondary sexual dimorphism, not enough substance, too light, too heavy, high on the limbs or week bone.

Head
Too wide, too narrow, too long, too much or too little stop. Bad slope of the skull's top line, Roman nose. Weak under jaw. Round eye or slant eye, light eye, bulging eye, deeply set eye. Cheek too prominent. Lips not tight enough or overlapping too much. Labial opening not meeting tightly. Ears set too low or too high.

Neck
A little short or too short. Too much skin on the neck, dew-lap, deer neck, too long and not in proportion with the rest of the body.

Body
Back not solid and firm enough, sway back, arched back or sloping croup. Insufficent or too much spring of the ribs,insufficient or not well developed forechest, back too long overall, ventral underline too loose or too retracted. Tail set too low or too high (flag tail).

Limbs
Too poor or too much angulation of the front and hind limbs. Elbows loose. Any of the bone or joint's position or length that is different from the standard, feet too close together or too wide apart, cow hocks, spread hocks, close hocks, open or flat foot, toes not well developed, pale nails.

Coat
Markings too light or not well delineated, smudged markings, mask too dark, charcoal spots on the limbs, markings too big or too small on the forechest, long, soft, curly or dull hair. Bold patches or with lighter hair color. Large tufts of hair especially on the body. Visible undercoat.

Behavior and Temperament
Absence of psychological equilibrium, too much or too weak temperament, too aggressive, inappropriate biting, vicious dog. Too low or too high tolerance before reaction.

Size
Deviation of size up to 2 cm from the standard should result in a lower grading.

Gait
Wobbling, tripping, stiff movement, or pacing

 
Disqualifying Faults

General
Severe inversion of the sexual dimorphism.

Eye
Yellow eye (raptor eye), wall eye.

Dentition
Prognathism (underbite), enognathism (overbite), level bite, missing teeth.

Coat
White spots, hair too long or too curly, extremely light coat or with large bold patches.

Temperament
Scared, shy or timid dog, distrustful or vicious dog, nervous or too aggressive.

Size
Sizes that deviate of more than 2 cm over or under the standard chart.

Testicles
Males should have 2 normal testicles fully descended into the scrotum.

 

In Swedish

 

 

RASSTANDARD DOBERMANN

 

 

Ursprungsland/hemland:

Tyskland

 

Bakgrund/ändamål: 

Dobermann är den enda tyska hundras, vars rasnamn anknyter till sin första kända uppfödare: Friedrich Louis Dobermann (1834-1894). Förutom som uppfödare var han verksam som skatteindrivare, rackare och stadens hundfångare med laglig rätt att infånga alla kringströvande hundar. Från denna depå handplockade han särskilt skarpa hundar för avelsbruk. De s k "slaktarhundarna", som redan vid denna tid kunde betraktas som en tämligen homogen "ras", utgjorde troligen den främsta grunden för dobermannrasen. Dessa hundar, ett slags föregångare till nutida rottweiler, uppblandade med en schäfervariant från Thürigen, som var svart med roströda tecken. Från nämnda blandning hundar framavlade han på 1870-talet dobermann, som vid denna tid erhöll sina bruksegenskaper, både som vakt-, gårds- och sällskapshand. Den användes flitigt som polishund och fick därför benämningen "gendarmerihund". Vid jakt användes den främst för rovdjursbekämpning. Mot denna bakgrund var det nästan självklart att dobermann redan i början av 1900-talet officiellt blev erkänd som polishund. I avelsarbetet eftersträvas en medelstor, kraftig och muskulöst byggd hund, som trots den substansfulla kroppen uppvisar elegans och ädelhet. Den är synnerligen lämplig som sällskaps-, skydds- och brukshund såväl som familjehund.

 

Helhetsintryck:

Dobermann är en medelstor, kraftig och muskulöst byggd hund. Genom sina eleganta linjer och stolta hållning, sitt temperament och beslutsamma uttryck motsvarar den idealbilden av en hund.

Viktiga måttförhållanden:

Kroppen skall vara nästan kvadratisk, vilket gäller framför allt hanhunden. Kroppslängden (från bröstbenet till sittbensknölen) skall hos hanhundar inte överskrida mankhöjden med mer än 5% och hos tikar med högst 10%.

Uppförande/karaktär:

Dobermann skall till sin karaktär vara vänlig och fredlig. Den är mycket trogen sin familj och barnkär. Eftersträvansvärt är måttligt livligt temperament, samt måttlig skärpa och retningströskel. En dobermanns goda följsamhet och arbetsglädje samt prestationsförmåga, mod och hårdhet bör även beaktas. Rasen skall också ha en balanserad uppmärksamhet på omvärlden och stor vikt skall läggas vid självsäkerhet och oräddhet.

 

 

Huvud:

 

Skallparti:

Skallen skall vara kraftig och i proportion till kroppen. Sedd ovanifrån har skallen formen av en avhuggen kil. Hjässans tvärlinje skall framifrån sett löpa nästan vågrätt (hjässan skall vara plan) och alltså inte slutta mot öronen. En nästan rak linje skall löpa från nosryggen till pannbenet och sedan bilda en lätt rundning mot nacken. Ögonbrynsbågama skall vara väl utvecklade utan att vara framträdande. Pannfåran skall knappt vara synlig. Nackknölen skall inte vara påfallande markerad. Huvudets muskler skall vara kraftigt utvecklade.

Stop:

Föga markerat stop, men likväl fullt synligt.

Nostryffel:

Nostryffeln skall vara väl utvecklad, mer bred än rund och med stora näsborrar utan att i sin helhet vara framträdande. Hos svarta hundar skall nostryffeln vara svart, hos bruna får den vara brun.

Nosparti:

Nospartiet skall vara i proportion till skallen, och vara kraftigt utvecklat och djupt. Munnen sträcker sig bakåt ända till molarerna. Nosen skall också vara bred i partiet kring övre och undre framtänderna. Läppar: Läpparna skall ligga stramt an mot käkarna. De skall vara mörkt pigmenterade, hos bruna hundar får pigmenteringen vara något ljusare. 

Käkar/tänder:

Över- och underkäkar skall vara kraftiga och breda. Saxbett med 42 normalstora tänder vilka skall motsvara tandformeln.

Kinder:

Framifrån och ovanifrån skall huvudets flata sidor inte verka utstående. 

Ögon:

Ögonen skall vara medelstora, ovala och mörka. Hos bruna hundar får de vara något ljusare. Ögonlockskanterna skall vara åtliggande och väl behårade. 

Öron:

Öronen skall vara högt ansatta och bäras upprätt och kuperade till en längd som passar till huvudet. I länder med kuperingsförbud bedöms okuperade öron likvärdigt. De skall vara medelstora med den inre kanten liggande slätt an mot kinden.

 

KUPERING AV ÖRON OCH SVANS ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE ! 

[Kuperade dobermann födda 2008-01-01 och senare får inte tävla i utställning i Sverige, oavsett vilket land hunden kommer ifrån.]

 

Hals: 

Halsen skall vara av god längd och stå i proportion till kropp och huvud. Den skall vara torr och muskulös och bilda en uppåtstigande elegant böjd linje. Hållningen skall vara mycket ädel och stram.

 

 

 

Kropp:

 

Manke:

Manken skall i synnerhet hos hanhundar vara kraftigt utvecklad. Dess höjd och längd bestämmer rygglinjens lutning mot korset.

Rygg:

Ryggen skall vara kort, fast, ha god bredd och vara muskulös. 

Ländparti:

Tikar får ha något längre ländparti.

Kors:

Korset skall slutta svagt, nästan omärkligt från korsbenet mot svansfästet. Korset verkar därmed väl avrundat och skall varken vara plant eller påfallande sluttande. Det skall ha god bredd med kraftig muskulatur. 

Bröstkorg:

Bröstkorgens längd och djup skall vara i proportion till rygglängden. Bröstdjupet med dess lätt välvda revben skall nästan nå halva mankhöjden. Bröstet skall ha god bredd och ett utpräglat förbröst.

Underlinje:

Från bröstkorgens bakre del till bäckenet skall buken vara tydligt uppdragen. 

Svans:

Svansen skall vara högt ansatt och kuperas kon varvid två svanskotor behållas. I länder där svanskuperingsförbud utfärdats förblir svansen kvar naturlig.

 

 

Extremiteter:

 

Framställ:

De kraftigt utvecklade frambenen skall från alla sidor sett vara nästan raka, dvs. stå lodrätt mot marken. 

Skulderblad: 

Skulderbladen skall ligga tätt an mot bröstkorgen, vara muskulösa och täcka övre delen av bröstkorgen. De skall vara väl tillbakalagda och så snedställda som möjligt, med en vinkel mot den vågräta kroppslinjen på ca 50°. 

Överarm:

Överarmen skall vara av god längd och ha god muskulatur med en vinkel till skulderbladet på ca 105-110°. 

Armbåge:

Armbågen skall vara väl åtliggande, inte utåtvriden.

Underarm:

Underarmen skall vara kraftig, rak och ha god muskulatur. Dess längd skall stå i proportion till kroppslängden. 

Handlov: 

Handloven skall vara kraftig. 

Mellanhand:

Mellanhanden skall vara kraftig, framifrån sett rak och från sidan sett med endast en antydan till vinkel (högst 10°). 

Tassar: 

Tassarna skall vara korta och slutna. Tårna skall vara välvda (kattfot), klorna korta och mörka.

Bakställ:

Sedd bakifrån verkar dobermann på grund av sin kraftiga bäckenmuskulatur bred och rund över höfter och kors. De muskler som löper från bäckenet till lår och underben ger också en bra bredd på låret, knäpartiet och underbenet.

De kraftiga bakbenen skall vara parallella. 

Lår:

Låret skall ha samma längd och bredd med kraftiga muskler. God vinkel vid höftleden. Vinkeln till den vågräta kroppslinjen skall vara ca 80-85°. 

Knäled:

Låret och underbenet bildar tillsammans med knäskålen den kraftiga knäleden, som skall vara vinklad i 130°. 

Underben:

Underbenet skall vara medellångt och i proportion till bakbenets totala längd. 

Has:

Hasleden skall vara medelkraftig och parallell. Underbenets vinkel mot mellanfoten vid hasleden skall vara ca 140°. 

Mellanfot:

Mellanfoten skall vara kort och stå lodrätt mot marken. 

Tassar:

Baktassar som framtassar.

Rörelser: 

Rörelserna har stor betydelse både för prestationsförmågan och det exteriöra helhetsintrycket. De skall vara elastiska, eleganta, fria och vägvinnande. Frambenen för kroppen med långa steg framåt och bakbenen ger det nödvändiga påskjutet i ett långt, markvinnande och fjädrande steg. I trav sätter hunden den ena sidans framben och den andra sidans bakben i marken samtidigt. Stor fasthet i rygg, ledband och leder är nödvändigt.

 

Hud: 

Huden skall överallt vara stram och väl pigmenterad.

 

 

Päls:

 

Pälsstruktur:

Pälsen skall vara kort, hård och tät. Den skall vara slät och blank och av samma kvalitet överallt. Underull är inte tillåtet. 

Färg: 

Färgen skall vara svart eller brun med roströda, skarpt avgränsade och rena tecken. Roströda tecken skall finnas på nospartiet, kinderna och övre ögonbrynsbågarna, på strupen, som två fläckar på bröstet, på mellanhänderna, mellanfötterna och tassarna, på insidan av bakbenen, på sittbensknölarna, runt anus samt på svansens undersida.

 

 

Storlek:

 

Mankhöjd: 

Hanhund 68-72 cm. Tik 63-68 cm. Medelstorlek eftersträvas.

Vikt:

Hanhund ca 40-45 kg. Tik ca 32-35 kg.

 

 

Fel:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

 

Helhetsintryck: 

Avsaknad av könsprägel och massa. För lätt, för tung, för högställd. Klen benstomme.

Huvud:

För kraftigt, för smalt, för kort och för långt huvud. För djupt eller för grunt stop. Ramsnos. För starkt sluttande hjässlinje. Klen underkäke. Runda, sneda eller ljusa ögon. Bulliga kinder. Lösa läppar. Utstående eller djupt liggande ögon. För högt eller för lågt ansatta öron. Öppna mungipor.

Hals: 

Något kort eller för kort hals. Hjorthals eller för lång hals (oproportionerligt). Alltför mycket löst halsskinn, hakpåsar.

Kropp:

För svag rygg, sluttande kors, svank- eller karprygg. För mycket eller för litet välvda revben, otillräcklig bröstbredd och bröstdjup. Ryggpartiet som helhet för långt. Otillräckligt utvecklat förbröst. För högt eller för lågt ansatt svans. För mycket eller för litet uppdragen buk.

Extremiteter:

För litet eller för mycket vinkling i fram- och bakställ. Lösa armbågar. Ben eller leder vars längd och läge avviker från standarden. Tåtrång eller tåvid benställning. Kohasighet, hjulbenthet eller trångt bakställ. Lösa eller platta tassar. Förkrympta tår. Ljusa klor.

Pälsstruktur:

För lång, för mjuk, glanslös, vågig eller gles päls. Kala fläckar. Större hårvirvel, i synnerhet på kroppen. Underull.

Pälsfärg:

För ljusa, oskarpa eller orena fläckar. För mörk mask. Stora, svarta fläckar på benen. Knappt synliga eller för stora bröstfläckar.

Uppförande/Karaktär:

Bristande självförtroende. För hetsigt temperament, för stor skärpa. För hög eller för låg retningströskel.

Mankhöjd:

Mankhöjd, som med högst 2 cm avviker från den i standarden angivna.

Rörelser: 

Ostadiga, ofria och trippande rörelser samt passgång.

 

 

Diskvalificerande fel:

 

Helhetsintryck:

Uttalad brist på könsprägel.

Ögon: 

Gula ögon (rovfågelsögon), olikfärgade ögon.

Bett:

Överbett eller tångbett, underbett. Tandantal som understiger tandformeln.

Pälsstruktur:

Utpräglat långhårig eller lockig päls. Anmärkningsvärt tunnhårig päls eller päls med större kala fläckar.

Pälsfärg:

Vita fläckar.

Uppförande/Karaktär:

Ängsligt, skyggt, nervöst eller aggressivt uppförande eller karaktär.

Mankhöjd:

Mankhöjd som över- eller understiger den i standarden föreskrivna med mer än 2 cm.

Testiklar: 

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

 

Färg:

Blå färg finns sedan 1994 inte angiven som tillåten i standarden. Färgen accepteras dock fram till 1999-01-01.

 

 

HUNDRASGUIDEN - DOBERMANN - SKK (April 2011)

 

   

PageRank Checker


Share


Home

Welcome

News 2012/2013

Health / Shows

Pedigree

facebook

Lenis & Izum

Obedience/Work

SE Shows 2012

SE Shows 2013

SE DOB statistics

Izum photos

Dobie history

FCI standard

Videos

Links

Banners

Twitter

Electra de Galius

Guestbook/GB

e-mail me